Mobbningen mot mig började i fyran och slutade inte förrän jag gick ur nian. Det var sex hemska år som gjorde att jag fick mina skoldagar förstörda – ettusensextioåtta dagar, om jag räknat rätt.

Det hade inte behövt bli på det viset, om jag hade haft lite klokare lärare. Läraren på mellanstadiet var så menlös att hon aldrig vågade sätta ner foten mot de kaxiga killarna i klassen. De lärde sig direkt att det var fritt fram att retas med mig. Med tiden blev det värre och värre och de gjorde bl.a. sönder min cykel.

När vi gick vidare till högstadiet hoppades jag att det skulle bli bättre eftersom vi skulle få nya lärare och fler lärare. Det blev istället värre. Klassföreståndaren som vi fick var också en feg person som inte vågade gå emot mobbningsledaren. Så som hon betedde sig verkade det snarare som om hon stod på mobbarnas sida mot mig. Det kanske hon också gjorde för min tillvaro gick ju hela tiden ut på att kämpa för att inte bli utanför. Det kanske irriterade henne för det syns ju att man är svag när man får kämpa så. Hon kunde inte bara säga mitt namn utan att samtidigt påpeka att jag var kortvuxen. Hon sa ”Lille Leo”, gång på gång likadant inför klassen … Lille Leo, Lille Leo. Att vara liten när man är fjorton år och kille är inte så bra. Det blev som en klarsignal till mobbarna att det skulle bli fritt fram på högstadiet också att ge sig på mig.

Jag minns en gång när vi skulle välja ordförande till klassrådet och representant till elevrådet. Då kom mitt namn upp som ett bland flera förslag men det låtsades klassföreståndaren att hon inte hörde. Hon skrev upp de övriga förslagen på tavlan, men när mitt namn ropades skrev hon det inte. Efteråt sa hon att hon trodde att de bara ville retas med mig och att det var därför som hon låtsades att hon inte hörde.

Klassföreståndaren undervisade oss i kemi. Kemisalen var möblerad med längsgående fasta bänkar och hade labbplats för 18 elever, sex i varje rad, tre rader. Eftersom vi var 19 i klassen blev en elev utan plats och fick därför sitta vid diskbänken vid väggen. Vem fick sitta där, om inte jag?

Leo