Kollegan ser dig — läskigt eller lärorikt?

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2014/05/23/kollegan-ser-dig-laskigt-eller-larorikt

Från Lärarnas tidning 2014-05-23 14.12

Illustration: Emma HanquistObservationer i klassrummet väcker känslor. Fyra lärare berättar om sina erfarenheter.

Coachen fick Sofia att tänka efter

Sofia har varit yrkesverksam i 14 år. Hon undervisar i sex ämnen från år 6 till 9. Trots sin erfarenhet var hon nyfiken på att få individuell coachning när skolan fick ett er­bjudande från Skolverket att delta (se faktaruta).

— Kvällen innan min coach skulle komma på besök i klassrummet kände jag mig lite nervös. Det var läskigt men samtidigt spännande, berättar Sofia.

Sofia och coachen träffades några gånger innan den första av de två klassrumsobservationerna skulle ske. Det var skönt och avdramatiserade klassrumsbesöken, tyckte Sofia.

Ändå susade det omkring tankar i Sofias huvud: Skulle hon klara av att vara sig själv? Om hon förställde sig var besöket meningslöst, tänkte hon. Hur skulle eleverna ta det?

— Det är klart att det känns annorlunda att släppa in en främmande person som ska titta på ens undervisning jämfört med att ha en kollega i klassrummet. Coachen var otroligt duktig på att ställa frågor efter lektionen. Hon fick mig att tänka efter och hitta egna lösningar.

Under observationerna i klassrummet såg coachen hur Sofia effektivt använde sitt kroppsspråk för att blockera elever som pratade rakt ut i luften. Det hade hon inte tänkt på själv men det var viktigt att få höra av en utomstående som såg att det fungerade.

Coachen bollade också med henne kring vilka syften hon hade med lektionerna.

— I mitt huvud var det självklart vad jag ville förmedla till mina elever.

Men på vilka sätt klargjorde hon lektionens syften för eleverna? undrade coachen.

— Bara genom den enkla frågan hittade jag själv svaren. Jag kom exempelvis på att jag kunde lämna ut en planering i förväg eller göra en uppföljning i slutet av lektionen. Inga stora grejer men betydelsefulla för eleverna.

Hon berättar att hennes tidigare rektor ofta smög in i klassrummen och satte sig en stund och lyssnade. Det var något hon uppskattade.

— Rektorn blev synlig för eleverna och också delaktig i undervisningen, trots att han satt tyst. Han fick en stor förståelse för hur vi jobbar och hur eleverna fungerar. Eleverna visste att han visste. Det gick liksom inte att klaga på något som inte stämde. Om för­äldrar kom med osaklig kritik kände vi lärare att rektorn stod bakom oss.

När det gäller coachningen på skolan så har nu cirka 20 lärare genomgått programmet.

— Nästan alla pratar om hur de har fått ny energi, utvecklats och blivit sugna på att pröva något nytt. De talar om att de fått ny glöd i jobbet och ny ork, förklarar hon.

Sofia och en annan kollega har blivit så inspirerade av coachningen att de nu utbildar sig för att själva kunna coacha. De vill även vidareutbilda sig till certifierade coacher. Nu väntar de på ett godkännande från skolchefen i kommunen för att kunna skicka en ansökan till Skolverket.

— Jag hoppas kunna dela med mig av min nya kunskap till andra lärare i kommunen.

Anna bad kuratorn observera

Anna har nästan alltid en eller ett par kolleger omkring sig som observerar vad hon gör i klassrummet.

— För mig är det helt främmande att »stänga dörren«, säger hon.

Anna arbetar tillsammans med två kolleger i ett trelärarsystem med 35 elever. De arbetar med så kallad Lesson study och planerar ofta lektionerna tillsammans.

— Sedan går vi in och observerar varandra, antecknar och pratar efter lektionen.

Anna har arbetat åtta år som lärare. Under lärarutbildningen arbetade hon mycket med pedagogisk dokumentation, bland annat genom att filma sig själv. Det har gjort henne van att observera både sig själv och andra.

I sin förra skola var hon ensam lärare i sin klass som var väldigt stökig.

— Det var jobbigt men jag vägrade att ge upp. Jag bad skolkuratorn att komma till mina lektioner och observera.

I klassen fanns en flicka som ofta störde. När Anna sa till henne nämnde hon ofta hennes namn högt i klassen.

— Skolkuratorn frågade om jag tänkt på att jag gjorde det men det hade jag inte. Hon rådde mig att i stället gå fram till eleven och säga till henne. Och det fungerade mycket bättre.

Även elever är goda observatörer, tycker Anna:

— I trean sa de till mig: När du pratar med tjejerna så säger du på ett sätt och med killarna på ett annat sätt. Jag som trodde att jag var så genusmedveten blev förvånad.

Barnen förklarade att hon talade lite snällare till flickorna och lite skarpare till killarna.

— Man är inte mer än människa. Det här var en viktig lärdom.

Lars tyckte det verkade oseriöst

Lars tackade nej när lärarna på hans skola erbjöds individuell coachhjälp av Skolverket.

— Väldigt få tackade ja. Företaget som Skolverket hade anlitat kändes som försäljare av ett pyramidspel när de stod och berättade om projektet. Det var som om de fick betalt per lärare. Det kändes inte hundraprocentigt seriöst, säger Lars.

Han tyckte inte att företaget gav tydliga besked om vad den individuella coachningen innebar. Det kändes som om coachningen skulle ta mer tid än den gav.

Däremot har han valt att delta vid den gruppcoachning av arbetslaget som också erbjöds.

— Det tycker jag har varit ett värdefullt instrument där vi har kunnat stöta och blöta dilemman kring pedagogiska frågor, vilket vi sällan har tid med annars, anser Lars.

Sebastian längtar efter rektorsbesök

Under de sex år som Sebastian har arbetat på sin skola har han aldrig haft lektionsbesök av rektorerna. Trots att Sebastian önskat det.

— Vid fem tillfällen har jag bjudit in min närmsta rektor till klassrummet. Varje gång har besöket bokats av i sista stund, säger han.

Han tror att det skulle kunna bli ett helt annat klimat på skolorna ifall såväl föräldrar, kolleger och inte minst rektorerna klev över tröskeln lite oftare.

— Då skulle det bli tydligt vilka resurser som behövs för eleverna. Jag skulle slippa känna mig gnällig när jag ställer krav och kunna få ett helt annat stöd som lärare.

På en annan skola avsatte chefen 20 procent av sin tid åt att vara ute i verksamheten.

— Det var till och med schemalagt. Det blev som natt och dag för oss anställda. Chefen fick en helt annan kunskap och vi kunde prata om verksamheten på ett djupare plan.

Sebastian förstår att rektorerna är överösta med administrativa uppgifter precis som han och lärarkollegerna är. Problemet är bara att nu går mycket mötestid åt till att informera rektorerna om saker som inträffat i stället för att arbeta med frågor som behöver lösas.

Han och några kolleger har pratat om att börja coacha varandra. Ge lite tips och råd ifall man har problem med en elev eller en klass.

— Det skulle inte handla om att skriva långa listor med brister utan mer att hitta nya angreppssätt. Det ska i så fall vara med någon kollega som jag litar på och har en bra relation till — inte vem som helst.

Fotnot: Namnen är fingerade.


Lenita Jällhage

 

 

10 SKOLOR COACHAS

• I tio utvalda skolor erbjuds lärarna coachning under en tvåårsperiod av särskilt kvalificerade lärare. Skolorna ligger i så kallade utanförskapsområden där man haft svårt att lyfta elevernas kunskapsresultat trots stora ansträngningar.
• Skolverket har på uppdrag av regeringen valt ut de tio skolorna.
• Syftet är att se om man genom coachning kan förbättra elevernas kunskapsresultat.

 

LÄS MER

Eva hjälper lärare återfå kontrollen.