Mobbaren är ofta trevlig och välartad

Artikel i Hallands Nyheter.

VARBERG

Fokusera på mobbaren - inte på den mobbade. Det rådet fick lärare från Varberg på en temadag i går i Folkets hus.

En trevlig, välartad elev som klarar sig bra i skolan.

Det är läraren, konsulten och föreläsaren Eva Larssons beskrivning av den "förfinade" mobbaren, byggd på flera års arbete mot mobbning i skolorna.

Det är en bild ganska långt från schablonen.

-I media ser vi bara de dramatiska fallen, där mobbaren är en "elaking" som måste flyttas bort från skolan.

-Det är ju så oerhört mycket svårare om mobbaren är en elev som man känner och tycker om. En elev som är humoristisk och klarar sig bra i skolan, säger Eva Larsson.

Lärare från Lindbergs och Valinges skolor samlades i går till en temadag om mobbning i Folkets hus.

För Eva Larsson var det viktigast att få lärarna att vrida fokus bort från offret, mot mobbaren.

Att inse att mobbaren oftast är en elev med stark ställning och status bland övriga elever - och som för att behålla den positionen kommer fortsätta mobba.

-Mobbaren är ofta en kvicktänkt person, som gör sig rolig på offrets bekostnad.

-Men mobbaren jämför också sig själv med sitt offer, för att kunna se sig själv som en vinnare. Mobbaren är ju stark och accepterad, jämfört med den mobbade som är utanför, säger Eva Larsson.

Foto av Carin Rudehill

I sitt arbete möter Eva Larsson ibland en nästan obegriplig grymhet. Det kan vara barn som binder sina offer vid lyktstolpar och matar dem med maskar, eller hela klasser vars rastnöje är att hålla för dörren till korridoren, så att de kan se på genom fönstret när mobboffret får stryk. Varje dag.

I förlängningen upphör den mobbade att betraktas som människa.

-De blir djur. "Gris" är det absolut absolut vanligaste namnet jag hör på skolorna, men vanliga namn är också ko, råtta, eller monster, säger Eva Larsson.

-Eller så betraktas man som smuts, något som man vill tvätta av sig: Nisse blir Pisse, Lisa får heta Fisa, och så vidare.

Och vuxna frågar sig: Varför ingriper inte klasskamraterna?

-Det är bara att titta till oss själva. Vi vuxna identifierar oss med styrka, social framgång och makt - drag som är typiska för mobbaren. Hur ska vi då kunna kräva att barnen ska ta den mobbade i försvar?

Eva Larsson har mött alltför många lärare som "hyssjar" bort mobbningen, avfärdar det som ett "trams" som i första hand stör undervisningen.

Att föreläsa bort mobbningen i skolorna, kommer nämligen aldrig att fungera.

-Det måste till en känslomässig koppling hos mobbaren. Först om föräldrarna och kamraterna tar avstånd, kan man nå resultat, säger Eva Larsson.

Lillevi Jönsson är nyutexaminerad lärare och vikarierar på Lindbergs skola.

För henne var gårdagens föreläsning en ögonöppnare.

-Jag ser antydningarna till mobbning varje dag, i kroppsspråk och i tal. Men i stället för att ta tag i mobbaren, är det lätt att betrakta offret som "lite speciell" och skjuta saken ifrån sig.

-Det får vi aldrig acceptera. Vi måste hålla diskussionen levande, som här genom föreläsningar, men framför allt i det lilla, varje dag på skolan.

Text: Krister Svahn