Barnen vill att de vuxna ska lägga sig i

 

 

Att slåss, att bråka, att bli osams är inte att mobba. Mobbning är en form av förtryck, där den som vill förtrycka gör så därför att han behöver förtrycka, varvid han utnyttjar och drar fördel av en annan människas sårbarhet.
  Ur boken Mobbad? Det har vi inte märkt!

 

Omkring 50 000 elever i Sverige upplever att de är utsatta för mobbning. Det innebär att det finns minst 50 000 mobbare i svenska skolor. Tvärtemot vad vi fått lära oss de senaste decennierna är mobbaren inte svag och rädd, utan istället maktlysten, empatilös och vanligtvis välanpassad i övrigt. Men det går att stävja mobbningen med relativt enkla medel, enligt Eva Larsson

Efter att ha arbetat som lärare i närmare 20 år och sett otaliga elever fara illa av mobbare bestämde sig Eva Larsson i Vårgårda för att ta tag i problemen.

- Jag var så frustrerad och kände att jag var tvungen att göra något eller helt enkelt sluta arbeta som lärare. Hon skrev boken Mobbad? Det har vi inte märkt! och började föreläsa ute på skolor samtidigt som hon fortsatte att arbeta som lärare.

- Innan man säger något om mobbning måste man definiera vad det är. Det finns ett brett spektrum med allt från grova fysiska övergrepp till subtila kommentarer, säger Eva Larsson.

Den subtila mobbningen är absolut vanligast, men också svårast att upptäcka, enligt Eva Larsson. Det kan handla om utfrysning, kommentarer, himla med ögonen när någon säger något.

- Detta finns i varje skola i varje klass. Undersökningar bland elever visar att personalen gör för lite eller inget alls. Det förebyggande arbetet är ledarens ansvar, alltså lärarens, säger Eva Larsson. Man kan inte lägga ansvaret på eleverna.

Mobbning är, enligt Eva Larsson, ett utslag av makt och en önskan att bli beundrad av omgivningen.

- Den stora mängden mobbare ligger bra till hos både föräldrar och skolpersonal. Det är en person som inte alls är rädd och osäker utan snarare tvärtom. Det är en ledartyp som inte bryr sig om hur det går med offret och som de övriga inte vågar säga emot.

Att förebygga mobbning betraktar Eva Larsson inte som en metod utan ett förhållningssätt som måste genomsyra hela skolan.

- Lärarna har två uppdrag - undervisning och fostran. Men det är många lärare, framför allt på högstadiet och gymnasiet som inte vill ägna sig åt fostran. De anser att det ska vara "klart" när barnen kommit upp i den åldern. Men läraren måste reagera när det händer saker i klassrummet eller på skolgården.

Den fetknoppen vill inte jag sitta bredvid. En vanlig kommentar i de svenska klassrummen, enligt Eva Larsson.

- En sådan kommentar får man bara inte låta passera. Många lärare tror att det bästa är att tillrättavisa mobbaren mellan fyra ögon, men det är det inte. En kränkning som sker inför publik måste påtalas inför samma publik.

För att stävja mobbning rekommenderar Eva Larsson lärarna att ha enskilda samtal med alla elever minst två gånger per termin och det är viktigt att det verkligen är alla elever så att ingen kan dra några slutsatser om vem det är som har berättat.

- Jag frågar eleverna hur de mår, men en elev som är utsatt för mobbning bagatelliserar gärna sin utsatthet. Många dör hellre än berättar hur det ligger till. Det är först när jag frågar hur de tror att andra mår som man får sanningsenliga svar.

Det Eva Larsson får veta jämför hon med sina egna iakttagelser. Oftast stämmer det hon misstänkt.

- Den information jag fått fram använder jag när jag pratar med mobbaren och han eller hon frågar alltid vem det är som sagt något. Det är då jag kan använda mig av att jag pratar med alla elever och kan förklara att allt som händer så småningom kommer fram. Jag förklarar också att jag kommer att prata med föräldrarna. Det brukar räcka för att få mobbaren att sluta. Man får inte glömma att mobbaren är ett vanligt barn som egentligen vet vad som är rätt och fel och han eller hon vill inte bli betraktad som en mobbare av sina lärare. Så nog biter fostran bra.

Enligt Eva Larsson måste skolan skapa en grund där mobbning inte kan gro. Hon vill till exempel ta bort allt väljande i skolan.

- Barn ska inte utsättas för att välja vare sig bänkkamrat eller basketlag. Vad händer när barnen till exempel ska välja representanter till olika saker? De väljer den som har högst status och det är ofta just den personen som mobbar. Det blir helt enkelt fel om inte de vuxna hjälper till.

Eva Larsson har ofta fått frågan om hon kan föreläsa för eleverna, något hon sällan gör.

- Det är som att sparka in öppna dörrar. De vet ju redan att mobbning är fel men förstår inte att mobbningen kan förstöra en människas liv. De som mobbar fortsätter precis som tidigare även efter att ha lyssnat på någon som berättat om hur mobbade de var i skolan. Det är lärarna och rektorer som måste utbildas.

För Eva Larsson är det förebyggande arbetet mot mobbning en av de viktigaste frågorna för skolan och trots svårigheterna hyser hon hopp. Barnen vill att de vuxna ska lägga sig i och hjälpa till.

- Men som förälder ska man inte slå sig till ro bara för att ens eget barn inte mobbar eller blir mobbad. För hur påverkar det barns förmåga till empati att dagligen bevittna mobbning? För att stå ut måste ju barnen säga sig att offret inte lider. Annars skulle de inte kunna gå till skolan alls. Därför är detta något som angår alla vuxna hela tiden.

 

Jeanette Ekström