Skriftlig återkoppling

Läraren Annika

Annika ingår i ett arbetslag som vill få respons på lektionerna i en viss klass. Lärarna beskriver eleverna som slappa, omotiverade och inte särskilt trevliga. Lektionen som jag observerar har Annika förberett noggrant men når ändå inte fram till eleverna. Istället provocerar de henne genom att uppföra sig illa.

Tillvägagångssätt

Annika och hennes rektor har uttryckligen bett om råd. Annika berättar att de strategier hon brukar använda i undervisningen inte fungerar med den här klassen och hon vill få tips på hur hon snabbt kan få ordning. Vi har kommit överens om att jag observerar en lektion och att Annika och jag sedan samtalar om den. Hon och hennes rektor vill sedan få en dokumentation av samtalet.

När jag kommer till lektionen presenterar hon mig för eleverna på ett för eleverna "ointressant" sätt så att de snabbt glömmer av att jag finns där. Jag sätter mig längst ner i klassrummet och håller mig där under hela lektionen, tyst och stilla. Jag antecknar vad som sker under lektionen, vad läraren gör och vad eleverna gör, och utgår från det i min respons.

 

Respons på lektion den 20 april, svenska med klass XX

23 av 24 elever närvarande
Sammanfattning

Du utstrålar säkerhet och lugn, ser vänlig ut och har en röst som är behaglig att lyssna på. Din lektion var väl förberedd vilket eleverna säkerligen märkte. Det innebär att du har en bra grund att stå på när du ställer krav på eleverna.

Du behöver kräva mer av eleverna både vad gäller uppförande och arbetsprestationer. Det är uppenbart att det är vissa elever i klassen som styr. Det behöver du omgående bryta och återta ledningen. Elevernas uppförande var sådant att klassen knappast kan trivas och jag bedömer att vissa (många?) elever riskerar att få svårt att nå målen. Återkopplingen nedan har till syfte att stödja dig i ditt arbete med att förändra situationen. Jag råder dig att informera rektor och arbetslag för att få stöd av dem när du tar tag i problemen.

Inledningen på lektionen

Du inledde med att skriva en lektionsplan på tavlan och placerade in lektionen i sitt sammanhang – mycket bra med sådan tydlighet! Medan du skrev hade eleverna dock inget att göra och satte istället igång med att prata. Du kan kräva att eleverna koncentrerar sig och skriver av det du antecknar på tavlan. Anledningen till att du skriver det är ju att du bedömer det som viktigt. Annars är risken att eleverna uppfattar att det inte är viktigt.

Du övergick till att presentera det nya arbetsområdet. Medan du talade pratade också eleverna och du fick anstränga dig för att höras. Jag råder dig att inte låta några elever prata eller på annat sätt störa medan du undervisar eftersom det skadar din auktoritet och försämrar dina förutsättningar som ledare för klassen. Får eleverna prata, lär de sig att det är de som bestämmer villkoren för undervisningen. Du ska inte behöva kämpa för att överrösta dem. Sänk rösten, stå bestämd och tyst tills de tystnar. I en klass som denna kommer det att innebära att du får avbryta gång på gång, tystna och vänta in dem. Behandla dem som du skulle göra med vuxna. Hyssja inte! Det hyssjas så mycket på dem på andra lektioner att de är immuna mot det.

Elevernas uppförande

Det är uppenbart att det i denna klass finns en eller ett par ledare som bestämmer vilken kultur som skall gälla. De övriga anstränger sig till det yttersta för att imponera på dessa ledare. Ett exempel på en sådan uppvisning var när en elev lade sig ner över bänken, de övriga tog struptag och vred om näsan på honom. Ledarna som skall imponeras tror jag fanns bland dem som satt på nedersta raden, I de enskilda samtalen, se nedan, kommer du att få veta namnen på dessa elever, om du inte redan vet vilka de är. Du behöver tala med dem enskilt så att de förstår att du begriper vad det är de gör och att du är beredd att sätta stopp för det.

Att låta placeringen vara fri är att lämna fritt spelrum åt dessa ledare som ser till att gruppera sig med sina bästa kompisar runt omkring. Ifrån dessa elever utgår sedan makten över lektionen. Detta bryter du genom att själv avgöra hur eleverna skall sitta. Växla ofta så att placeringen blir en överraskning på dina lektioner. Lyssna inte på deras eventuella protester – det är du som är chefen i klassrummet och har ansvar för att klassen får arbetsro. Det kan du förklara för eleverna. Eleverna brukar dessutom gilla omväxling, bara de har fått pröva.1

Det är viktigt att du sätter stopp för den här uppvisningen som eleverna håller på med inför ledarna. En elev satt exempelvis med foten upplagd vilket är ett sätt att utmana dig. Alla lärare accepterar inte det och eleverna testar dig för att se hur långt de kan gå hos dig. Jag rekommenderar att du använder så kallade jag-besked när du säger hur du vill ha det (Jag vill att du tar ner foten.) Genom att tala om dig själv blir du tydlig som ledare, vilket är vad eleverna söker med sitt uppförande. Vill de ha en motivering till varför de skall ta ner fötterna, kan du en gång tala om att det är ohyfsat och skulle på en ”vanlig” arbetsplats kunna uppfattas som provocerande. Det kan de behöva veta för att slippa förnedringen att bli tillrättavisade på sitt första jobb. Varför skulle ett sämre uppförande vara godtagbart på arbetsplatsen skolan? På samma sätt kan du ta av jackor, mössor och musik i öronen under lektionen och begära att mobiler läggs bort.

Acceptera inte heller alla störningar som hackar sönder din undervisning. Någon smällde med böcker i bänkarna, någon satt och sjöng, några lekte med pennvässaren, det hördes rapanden, gäspningar, buller och kommentarer om allt mellan himmel och jord. När dialogen som du försöker föra med klassen blir avbruten så här gång på gång blir det svårt för eleverna att uppfatta någon röd tråd i tankegången. De elever som får det allra svårast i en sådan miljö är eleverna som inte fullt ut behärskar svenskan.

En elev ville visa sig kaxig mot dig (Vi har ju redan gått igenom den där skiten!). Du kommenterade inte detta. Om du inte markerar, drar eleverna slutsatsen att de ännu inte har drivit dig till din gräns. Provokationerna fortsatte och inte bara som lösa kommentarer utan också direkt till dig i svaren på de frågor som du ställde (det vete fan!; fan jag frågade ju detta!) Du kan inte räkna med att eleverna själva ska klara av att förändra detta. Du måste tydligt säga ifrån hur du vill ha det (Jag accepterar inte ditt språk. Jag vill att du säger om!).

Om du skulle fråga eleverna enskilt om detta, tror jag att du skulle få svar som visar att de är medvetna om att de beter sig illa mot varandra och elakt mot dig. Du behöver visa både individerna och klassen att det är du som är ledaren och att det är du som bestämmer när det gäller att få undervisningen och arbetet att fungera. Du måste reagera på allt som förstör, exempelvis när elever kommer för sent, om du skall få dem att komma i tid. Säg bara hur du vill ha det och inget mer (Jag vill att du kommer i tid!). Den här lektionen kom en elev 20 minuter för sent utan att få någon kommentar, slängde sig ner på stolen med buller och bång och ställde efter en stund en fråga till dig i grinig ton (Vad fan, kan jag få veta vad det här handlar om snart eller?). Det hade varit på sin plats med en tillrättavisning som hela klassen hade kunnat höra och lära sig av (Jag ogillar ditt ordval. Det låter ovänligt. Jag vill att du uttrycker dig vänligt.)

Upplägget

Jag har funderat på om det fanns något som hade kunnat öka intresset för uppgiften som de fick. I en så splittrad klass behöver allt vara tydligt och de olika momenten avgränsade och överskådliga för att eleverna inte skall tappa bort sig. Uppgiften var tydligt beskriven men eftersom eleverna inte var i stånd att ta till sig någon instruktion hjälpte inte det. Jag tror att eleverna först behöver märka att du tar tag i oordningen i klassen.

Kanske hade det kunnat skapa ett större intresse för uppgiften, om du hade börjat med lappdragningen och sedan presenterat vad de skulle göra? Hade en europakarta att orientera sig på kunnat hjälpa till för att fånga intresset? Plus en karta till varje elev för att själv placera ut författarna och karaktärerna?

Avslutningen på lektionen

När några minuter återstod försökte eleverna att resa sig och gå. Du ingrep och sa till dem att sätta sig igen – bra! – vilket de gjorde under protester. När du efter någon minut hade talat till punkt tackade du eleverna för idag och sa hej då – mycket trevligt! Men det hör till normalt hyfs att man svarar (vilket eleverna naturligtvis vet men i enlighet med klasskulturen struntar i). Acceptera inte att eleverna nonchalerar dig så här utan lär dem att svara (Jag vill att ni svarar mig. Tack själv och hej då! säger man. Jag vill att ni säger så.) De kommer att titta på dig och undra om du kommer från en annan planet. Då får du förklara att det är till den planeten som de också snart ska flytta.

Enskilda samtal

För att eleverna skall ta emot din fostran behöver du ha etablerat en personlig relation till varje elev. Om du inte redan har för vana att prata enskilt med eleverna, råder jag dig att börja med det snarast och att fortsätta med det återkommande minst ett par gånger per termin. Ställ frågor om allt som känns relevant: skolarbetet, hemarbetet, elevens förståelse av undervisningen och uppgifterna, elevens uppfattning om kommunikationen mellan dig och eleven/klassen, elevens trivsel (med dig, med kamrater etc.), elevens uppfattning om andras möjlighet att trivas, om någon bestämmer över andra, är ovänlig eller elak och vem det i så fall är etc. Berätta öppet om dina egna tankar och bekymmer för eleverna. Samtalen behöver inte dokumenteras mer än du själv önskar. Det viktiga är kontakten mellan dig och eleven.

Sådana frågor visar för eleven att du är intresserad, skapar förtroende för dig som ledare och minskar deras lust att ifrågasätta dig. Du får en uppfattning om vilka förhållanden som råder eleverna emellan och eleverna lär sig att du har kontroll, är angelägen om att de skall lyckas med sin skolgång, att du vet vilka som regerar över de övriga och att du ingriper mot dem.

Avslutningsvis vill jag säga att du har goda möjligheter att förändra situationen: du har en naturlig ledarförmåga som du kan utveckla mer. Trots att den här lektionen måste ha varit påfrestande för dig visade du hela tiden kraft, vilket eleverna nog uppfattade. Du ser glad ut, bemöter eleverna positivt och utstrålar värme. Allt detta gör att du inte behöver tveka inför att också vara bestämd med vilken ordning du vill ha och att säga ifrån på skarpen mot provokationer. Eleverna kommer att respektera dig.

Tack för förtroendet du visat genom att be om min hjälp och lycka till!

Ort och datum

Eva Larsson

1Att läraren bestämmer hur eleverna skall sitta skall inte användas som bestraffning för elever som pratar utan som ett naturligt pedagogiskt redskap. Eleverna brukar inte ha svårt för att acceptera detta om de vet att styrningen är rättvis och att alla kommer att få sitta ungefär lika länge med alla. Bestäm i förväg hur du vill att de skall sitta, rita upp en plan på tavlan, projicera på duken eller lägg ut lappar med namn eller nummer på bänkarna innan eleverna kommer så att de bara har att slå sig ner. Efter ett par veckor (eller till nästa lektion) låter du dem få nya placeringar som du på samma sätt har bestämt i förväg och utan att konsultera dem. Lova en utvärdering av systemet efter ett tag, om de ser skeptiska ut. Min erfarenhet är att eleverna inte vill börja bestämma själva igen eftersom de inser fördelarna och tycker att det är trevligt med variation. På det här sättet får man lättare kontakt med eleverna och en konstruktivare dialog i klassrummet.

En lärarstyrd placering behöver inte alls motiveras med att eleverna pratar för mycket om de får välja platser själva. Det kan förklaras med att skolans viktigaste uppdrag är att lära eleverna att tänka och handla demokratiskt. Det betyder att de skall utveckla sin förmåga till förståelse och hänsyn för andra människor. Om det skall vara möjligt, måste man lära känna dessa andra. Det gör man inte om man hela tiden sitter bredvid, pratar och samarbetar med sina självvalda bästa kompisar. På en arbetsplats måste man kunna samarbeta med alla. Därför finns det en pedagogisk vinst med att läraren styr även organisationen av klassrumsarbetet.